Nu kommer det stora inlägget om Michelberger Music Festival som jag var på i helgen. I början av augusti så råkade jag hitta ett inlägg på Pitchfork om att Bon Iver & The National skulle skapa en ‘festival‘ här i Berlin i början av oktober. Jag kände direkt att det inte riktigt gick att missa så köpte en biljett så fort jag kunde. Idén bakom var att 80 artister skulle mötas en vecka innan för att repa och göra nya konstellationer och ny musik tillsammans. Så det var ingen ‘vanlig‘ festival. Det kan jag verkligen säga att det var. Så i helgen så var jag på den här ‘festivalen‘ som jag mer skulle beskriva som en ‘extraordinary musical experience‘. Ursäkta för långt inlägg och lite dåliga mobilbilder btw. Man fick egentligen inte fotografera där inne.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag mötte upp Adna på lördagsförmiddagen. Jag visste bara att jag var orimligt pepp och lite rädd för vad som skulle hända. Vi begav oss till Funkhaus vilket är en k-märkt byggnad med fantastiska lokaler(ni kan läsa mer om Funkhaus här). När vi väl kom dit så fick vi armband i en smaragdgrön färg med en månsymbol på. Vi var då i ‘moon-teamet‘. Jag tror att det fanns ungefär åtta olika band med olika färger och symboler. Vi fick ett papper med två sessions per dag i de stora rummen, Saal 1 & 2. Det var vi och en grupp med ljusrosa band som fick gå in på den första.
Vi begav oss till vårt första session där vi stod i en foajé och väntade medan vi hörde en kvinnlig kör sjunga väldigt vackert. Vi fick sedan gå upp till Saal 1 där vårt första session var och det var samma kör som sjöng några låter acapella. Några av de som var med i kören var Rozi Plain, The Staves, My Brightest Diamond & Lisa Hannigan. Jisses vilka pipor de hade. Sen så vart det slut alldeles för snabbt. Vi gick ner och fixade lite mat och väntade tills vår nästa session vilket inte var förrän 20.30 så vi ställde oss i kö till studio sessions. Det var små studios vid ena sidan där man kunde köa för att komma in. De skrek i en megafon att det fanns platser kvar till Saal 2 där ett stort session skulle vara.
Vi såg Stargaze Orchestra tillsammans med Captain Peng, Ragnar Kjartansson, Aaron Dessner och Rozi Plain. Det var väldigt speciellt i med att det satt artister i publiken som ställde sig upp efter ett tag och tog tag i ett instrument och började köra. Efter det så ställde vi oss i kön igen. Precis när vi kom fram till dörren så stängdes den för att det var fullt. Då kom det istället ut en tjej som jobbade där och frågade om vi ville se ett annat session i Saal 1. Det ville vi för att det ösregnade just då och det var inte så kul att stå där ute.
Så vi sprang dit och direkt när vi kom in så såg jag Bon Iver‘s logga på ett av deras case. Mitt hjärta började slå som attan och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Fick lite panik. Efter 3 minuter så började det och där kom Justin Vernon ut med bandet. Tårarna började falla ner för mina kinder. Jag var så lycklig. Det var helt magiskt.
Jag var mållös efter det och visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga. Vi gick till main stage och hängde där ett tag och väntade tills vårt andra session för dagen. Då blev det väldigt fullt i lokalen väldigt snabbt så satt uppe vid en vägg i högra hörnet. Då kom Aaron & Bryce Dessner från The National ut. Lyckan bara spred sig i kroppen. De körde ett ganska långt session med massor av kvinnliga artister som Lisa Hannigan, Rozi Plain & Kristín Anna Valtysdóttir m.m. Fantastiskt var det.
När det var klart så gick vi tillbaka till main stage och såg något som var där. Kommer inte ihåg vad det var men efter en stund där så gick jag hem. Var ganska trött och ville vara pigg till dagen efter. Men såklart så var det en stor grej man missade, senare på kvällen så körde Justin Vernon ett dj-set med techno. Men aja, man kan ju inte se allt.
Dag två började med sol och härliga plusgrader som gjorde allt allting kändes mysigt. Jag och Adna satte oss på en bänk vid vattnet inne på området och helt plötsligt så hör vi en stämma som vi känner igen. Kan det vara Kings of Convenience? Var det ens live?
Vi sprang bort till main stage och ser att Kings of Convenience står på scenen och spelar. Jag blev så himla glad för jag hade sprungit in i Erlend Oye dagen innan och frågade om han skulle spela på söndagen. Han gav mig dock inget svar för det fick artisterna inte göra. Men glädjen när jag såg dem. De tog upp The Staves på scenen och deras stämmor tillsammans var bara magiskt. Så dagen började så himla bra.
Vid 15.30 så skulle vi ha vårt första bokade session för dagen så vi begav oss dit i tid och när vi väl kom in så såg vi Bon Iver‘s setup. Glädjen bara sköljde över hela mig. Jag har ju nämligen inte fått tag i någon biljett till deras Europa-turné så blev överlycklig. Den här gången så var det ännu mer fantastiskt och jag visste inte vart mina känslor tog vägen. Tårarna bara rann ner och jag var så glad. De framträdde en låt tillsammans med Cantus Domus som är fantastisk kör och det blev bara ännu mer fantastiskt.
När vi var påväg tillbaka så mötte vi en enorm kö utanför till studio-sessions men när vi rundade hörnet så hörde vi massor av folk applådera. Erlend Oye och Kill The Vultures var då ute och underhöll kön. Så mysigt. Vi gick och åt för att få i oss lite energi då jag var helt slut efter den konserten.
När vi hade ätit klart så ställde vi oss i kön för att se om vi kunde komma in på något studio session innan vårt nästa stora session började vid 19.00. De ropade att det fanns plats kvar i studio 6 och då sprang vi dit. Där möttes vi av Alt-J som körde ett improviserat set som var väldigt speciellt och konstigt men grymt att se dem.
Vi var tvungna att bege oss innan det slutade för att hinna till vår session i Saal 2. Där möttes vi av Stargaze Orchestra tillsammans med Kill The Vultures och Polica. Så himla coolt att höra både rap och elektronisk musik blandat med klassisk musik. Wow alltså.
Vi begav oss till stora scenen för att se vad som skulle spelas där och där kom Stargaze igen tillsammans med massor av fantastiska artister. Det sista setet som jag såg var Aaron & Bryce Dessner med Bon Iver. Det var så bra men mina fötter klarade inte mer då man hade stått upp i åtminstone 8-9 timmar just då. Jag gick hem och försökte hitta en taxi men det var omöjligt men tillslut så hittade jag en och däckade direkt när jag kom hem. Senare såg jag att de hade spelat i någon timme till och då önskade jag att jag hade stannat. Men som innan, man kan ju inte se allt.
I sammanfattning så var festivalen så sjukt bra. De fick så orimligt mycket kritik första dagen på Facebook av folk som var besvikna på uppläget men jag kände att det var en del av charmen. Man fick inte se allt man ville se men det var okej, man fick se fantastiska akter som man inte skulle gått och sett annars. Schemat var ju slumpmässigt så man visste inte vad man skulle se när man gick in vilket var ett väldigt roligt koncept. Man fokuserade mer på musiken än de stora namnen. Det kan vara en av de finaste musik-erfarenheter jag har haft. Magiskt är det ordet som jag skulle sammanfatta hela ‘festivalen‘ med.